Stillot
Hedvig Charlotta Nordenflycht

Distant von tromb, qvand mond' vibreras

In Stillot limmat logement

Kum laj, qve korda konsumeras

Miljœ furneras soj klient

Donk maj batalj ist ad finala

Klipsque istas, aber nix kontent

qvam aj, in pax spirituala,

mach' flin ad tjosan dekadent

Aj dissat lajbans fejk-ornata

Et opinjon di astigmata

Sür plage, wo moj tsunami droppas

modest pinal rescü galant

kum ultralajt bagage aj hoppas

in Stillot, hüperventilant

Donk vivo skoj-nutritioneras

Donk kajko vajer de vital

par un affabel fé kuperas

Et acceptans la grace final

Donk, aj in humus relaxeras

et compis crypto-kveruleras

*Lugnet
Hedvig Charlotta Nordenflycht

Långt från den storm, som världen skakar,

i Lugnet jag min hydda fäst.

Med glädjen, som mitt hjärta smakar,

naturen fägnar där sin gäst.

Där skall den strid hos mig försvinna:

att vara vis och icke nöjd,

när jag med stilla själ kan hinna

att le åt världens gyckelfröjd,

förakta lyckans falska smycken

och fly de blinda mänskotycken.

På stranden, där mig böljan kastar,

ett ringa gods sig bärgat har.

Jag med dess lätta börda hastar

i Lugnet, där jag andan drar.

Där skall mitt liv av nöjet näras,

där skall min nötta levnadstråd

utav en vänlig parce avskäras

och röna hennes sista nåd.

Där skall mig jorden vila låta,

och någon vän vid graven gråta