In imperfekt
Jesaja Tegnero

Memo, moment vaporiserat

La imminent putzvaeck epok

Memo, kordial igniterat

Kum laj extaz, in reciprok’

Nix saldo sür maj nostalgia,

Divin kamrer kalkyl korrekt,

Sed trotzdem snüftat korda mia:

“In imperfekt, in imperfekt!”

Un shift di paradigm: Glacéras

toj sens; Motiv noch inkognit’.

Ad memo, eufori blancheras,

Aj doch persist un favorit.

Aj hat licenz, toj woffla pressa,

Baj büst aj bölas in affekt;

Das war komfort, delikatessa,

Doch imperfekt, tropp imperfekt!

Ist tutti por moj dissolverat,

Tu compis ist, nix kurtisör?

Re-pust sür brasa, qvo chanserat,

Et spika: Minimal vivör!

La fordom recapitulera,

Noj glam fixat solar effekt,

Moj släta, dum aj kverulera:

“In imperfekt, in imperfekt!”

För länge se'n
Esaias Tegnér

Minns du, hur stunderna försvunno

Den tiden, som så snart försvann?

Minns du, hur våra hjärtan brunno

I salig tjusning mot varann?

Jag räknar ej min saknads stunder,

En gud har räknat dem allen,

Men hjärtat sucker dock därunder:

"För länge se'n, för länge se'n!"

Där kom en annan tid: Ditt sinne

Blev kallt; varför vet jag ej än.

Min sällhet bleknade till minne,

Men dock jag ägde kvar en vän.

Din hand fick jag dock ännu trycka,

Fick gråta vid ditt hjärta än;

Det var ändå en tröst, en lycka,

Men länge se'n, för länge se'n!

Har allt, har allt för mig försvunnit,

Ej älskarinna blott, men vän?

Blås åter på den glöd, som brunnit,

Och säg mig: Liten lever än!

Bliv som du var i forna dagar,

Då solen av vår lycka sken,

Och kyss mig, under det jag klagar:

"För länge se'n, för länge se'n!"