Pauver alltiallo
Astrido Lindgreno

Pauver alltiallo, improbabel vivör

Sjouras pass’ et venus, aj ist laboratör

Krattas, semineras, digg’ produkt di fekal

Skuggas tauro, pipas, anathema verbal

Pauver alltiallo, gross tabakk-konsument

Bidat ad la weekend, alko-incitament

Qvam aj ist plakat, aj dezirée kombattant

Dann aj repozeras baj un fjälla charmant

Stabat alltiallo baj celesta entré

Poco in affekt, por moj aktion indiskré

Aya-baya vino, handgemäng, erotik

Fürste in Coelis, hat probabel kritik

Pauver alltiallo, in la présenz Divin

Dressas moj in blanco, boreal krinolin

Nunk, spikas La Stabbe, ist labora final

Pauver alltiallo, otium dignital!

Fattig bonddräng
Astrid Lindgren

Jag är fattig bonddräng, men jag lever ändå.

Dagar går och kommer, medan jag knogar på.

Harvar, sår och plöjer, mockar, gräver och bär.

Går bak mina oxar, hojtar visslar och svär.

Jag är fattig bonddräng, och jag tuggar mitt snus.

Och när lörda'n kommer, vill jag ta mig ett rus.

Sen, när jag blitt livad vill jag tampas och slåss.

Vila hos en flicka vill jag också, förstås.

Står där, fattig bonddräng invid Himmelens port.

Lite rädd och ledsen för de synder jag gjort.

Man ska inte supa, hålls med flickor och slåss.

Herren, Gud i Himlen, är väl missnöjd förstås.

Åh, jag, fattig bonddräng står så still inför Gud.

Och sen klär han på mig den mest snövita skrud.

Nu Du, säger Herren, är ditt arbete slut.

Nu Du, fattig bonddräng, nu får Du vila ut!