|
Voj vojemoj
Astrid under den Linden
| Attenzion, amigos, auskultera maj konfessa
| | über akt di spoling, ist anno dazumal
| | Dock memento aktiv ist in Paj de Petitessa
| | Felixholt, Loennmonte, ist lokus di vandal
| | | | |
| | Voj vojemoj sik halbfigur
| | Non possumus rival
| | Emilio ist nomenklatur
| | Emilio ist signal
| | | | |
| | Attenzion, amigos, digga als aj informeras
| | qvod Emilio fixat in bella Maya-sjour
| | Super mast di fana mini-sürra eleveras
| | Fluktat in flegmata ell' dinglat kum bravour
| | | | |
| | Voj vojemoj sik huligan
| | Doch Ida gratitud
| | Unik ell' flaxat qve mesan
| | In maxi-altitud
| | | | |
| | In seqvenz de niding, il hat plurrat in la krater
| | et fixerat knopp in gazpacho vegetal
| | Aural war XXL por bytta della mater
| | Rekvisit' rapid ambulanz ad hospital
| | --
| | Voj vojemoj sik mini-pest
| | Ist nojs nix überens?
| | In solo casseroll rekvest
| | nix grabb-ingrediens
| | | | |
| | Audi denn, amigos, maj kommuniké verbosa
| | In epok cerisa, Emilio war frivol
| | Il relaxat düngrak kum la compis sviniosa
| | Jepp, das war bellissima piggs di etanol!
| | | | |
| | Voj vojemoj sik jung bandit
| | Sed ad absolutist
| | Emilio istas konvertit.
| | Un bellevü das ist! |
|
Hujedamej
Astrid Lindgren
| Hör nu på, govänner, så ska jag för er berätta
| | vad en gosse gjorde, det är nu längesen,
| | men nog lever minnet kvar i Smålands sköna dalar,
| | Katthult Lönneberga, det var den gossens hem.
| | | | |
| | Hujedamej, sånt barn han var,
| | Ej värre tänkas kan,
| | Och Emil var det namn han bar,
| | Ja, Emil hette han.
| | | | |
| | Hör nu på, govänner, så ska jag för er berätta
| | vad vår Emil gjorde en dag i sköna maj.
| | Upp i Katthults flaggsång hissa han sin lille syster,
| | stod sen lugnt og såg henne hänga där på svaj.
| | | | |
| | Hujedamej, sånt barn han var,
| | fast Ida var rätt nöjd,
| | ty ingen annan svävat har
| | på denne höga höjd.
| | | | |
| | Nästa hyss han gjorde var när han i grönsakssoppan
| | dök på huvet ner og sen satt där stenhårt fast
| | uti mor sins soppskål, ty hans öron var för stora,
| | så det blev att fara till doktorn det med hast.
| | | | |
| | Hujedamej, sånt barn han var,
| | tror inte också ni,
| | att den som blott en soppskål har
| | vill ej ha gossar i?
| | | | |
| | Viljen I sen höra så ska jag för er berätta
| | vad vår Emil gjorde en dag i körsbärsti'n.
| | Det var då han la sej full, och full blev också grisen,
| | jojo, det var allt ett par sköna fyllesvin.
| | | | |
| | Hujedamej, sånt barn han var,
| | men som godtemplare
| | stod Emil redan nästa dag
| | och det var kärt att se. |
|