| Han är den fromma tapperhet,
|
| Som vett med mandom blanda vet,
|
| I honom kännes grant igen
|
| Den gamla art av svenske män;
|
| Se´n han oss blivit rätt bekant,
|
| Blir gamla Göters rykte sant,
|
| Som syntes fabellikt och dött,
|
| Förrän han det ånyo fött.
|
|
| |
|
|
| Här har naturen fogat väl
|
| Ett modigt bröst, en vänsäll själ;
|
| Han bär uti sitt hjälteblod
|
| En gruvligt och ett kärligt mod:
|
| Ett lejon, vid fientlig hamn;
|
| Ett lamm, uti sin makas famn;
|
| En man, vid värja, eld och mord;
|
| En jungfru, vid båd´ glas och bord;
|
|
| |
|
|
| En kämpe hård, vid grymhets rön;
|
| En andlig lärd, i bok och bön;
|
| En härdad, som kan lida allt,
|
| Båd´ ljuvt och lätt, båd´ hett och kallt:
|
| H a n är den rätta fria man,
|
| Som ingen lycka ändra kan.
|
| Nu önskas honom, all hans tid
|
| Få nöta vid en ädel frid!
|
|
| |
|
|
| Ja! vila dig från krigsalarm
|
| I nöjet på din makas arm.
|
| Ja! minn dig där i stillhet på
|
| Den tid du månde Ryssar slå;
|
| Hur värjan aldrig miste gick;
|
| Hur, vem du slog, sin bane fick;
|
| Hur ofta, med bedrifter din´,
|
| Du roat store Carols sinn´!
|
|
| |
|
|
| Beskriv för dina hjältebarn
|
| Vårt förra krig med ryska tsarn:
|
| O! säg för dem den svenska lek,
|
| Hur ingen från sin konung vek;
|
| Hur man i fält skall skicka sig
|
| Att föra med beröm ett krig,
|
| Och, när man uti striden går,
|
| Båd´ dela ut och tåla sår!
|
|
| |
|
|
| Då ammar du soldater opp,
|
| Då fostrar du en hurtig tropp,
|
| Som, liksom du, i faran flink,
|
| Är städs tillreds vid minsta vink.
|
| Och om så sker, att svenska spjut
|
| Av någons djärvhet manas ut,
|
| Så spänn på nytt din brynja på;
|
| Gack ut med dina gossar blå! |